Idag när jag och matte skulle gå ut på vår skogspromenad kände jag direkt när jag kom ut på gården en doft från vägen. Mina tjejer! Dom hade varit här! Jag drog med mig matte allt vad jag orkade och hittade spåret. Försökte springa ifatt dom så gott det gick med matte hängande i kopplet. När vi vek av mot skogen kände jag att dom hade gått där också så när matte släppte lös mig sprang jag allt vad jag orkade. Jag hade fortfarande kontakt med spåret men då ropade matte på mig att jag skulle vänta, vilket jag inte hade nån större lust med. Då ropade matte med sträng röst "kom hit" så då var jag ju tvungen att lyda. Jag sprang dit och satte mig men då sa matte att jag fick springa iväg igen. När vi kom fram till vägen var jag tvungen att vänta igen medan matte kopplade mig. Jag fortsatte att följa spåret nu dock i långsammare takt så när vi var hemma vid vårt hus hade jag fortfarande inte hunnit ifatt dom. Nog är det väl sjutton att matte ska vara så långsam!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar